Den okända historien om Sveriges roll i Israel-Palestina

Medverkande: Andreas Eriksson (programledare), Daniel Schatz (gäst)

Inledning och konfliktens betydelse🕓00:00:00 - 00:00:55

Programmet inleds med en diskussion om Israel-Palestina-konflikten, som beskrivs som en viktig del av världspolitiken under nästan 80 år. Det noteras att många svenskar har starka åsikter om konflikten, särskilt efter händelserna den 7 oktober 2023. Dess påverkan märks även på svenska gator och i inrikespolitiken.

Om boken 'Från Stockholm till Jerusalem'🕓00:00:55 - 00:02:20

Programledaren presenterar Daniel Schatz och hans bok som behandlar Sveriges Mellanösternpolitik. Det framkommer att Sverige haft ett ovanligt nära och tidvis konfliktfyllt förhållande till både Israel och palestinierna, vilket gjort Mellanösternpolitiken till en av Sveriges mest debatterade frågor. Boken syftar till att för första gången ge en heltäckande skildring av denna relation från 1948 till idag.

Bokens forskning och källmaterial🕓00:02:20 - 00:03:55

Daniel Schatz berättar om sin forskningsprocess, som sträcker sig över 15 år och inkluderar över hundra djupintervjuer med nyckelpersoner. Bland de intervjuade finns statsministrar och utrikesministrar från Sverige, Israel och den palestinska myndigheten. Dessutom bygger boken på tidigare hemligstämplade dokument från Utrikesdepartementets arkiv samt en genomgång av riksdagsdebatter och svensk medierapportering.

Tidigt svenskt mottagande av sionismen🕓00:03:55 - 00:05:57

I början av 1900-talet fick den sionistiska rörelsen ett uppsving. Socialdemokraternas partiledare Hjalmar Branting stödde aktivt sionismen som ett svar på antisemitismen i Europa. Det socialdemokratiska partiet tog ställning för grundandet av en judisk stat, trots att en majoritet av världens och den svenskjudiska befolkningen var emot detta.

Sveriges roll i Palestinas delningsplan🕓00:05:57 - 00:08:45

Efter första världskriget tog Storbritannien kontroll över Palestina under ett NF-mandat. Sverige fick en oväntat central roll i den arabisk-israeliska konflikten när den svenska domaren Emil Sandström utsågs till ordförande för UNSCOP. Denna FN-kommitté tog fram delningsplanen för Palestina, där området skulle delas in i en judisk och en arabisk stat.

Svenskt stöd för Israels grundande🕓00:08:45 - 00:10:00

Sverige stödde FN:s delningsplan och välkomnade Israels grundande 1948, vilket ansågs okontroversiellt. Politiskt stöd för Israel var brett i Sverige, då man såg Israels tillkomst som en moralisk upprättelse efter Förintelsen. Uppfattningen var att ett folk som nästan utrotats rest sig och etablerat en demokratisk stat.

Palestinska flyktingvågen 1948🕓00:10:00 - 00:10:50

Den palestinska flyktingvågen 1948 utlöstes när Israel utropades och omgivande arabstater gick till attack. Sverige beklagade den humanitära situationen men var sparsam med uttalanden. Palestinierna hade vid denna tidpunkt inga nationella eller territoriella rättigheter i svensk Mellanösternpolitik.

Mordet på Folke Bernadotte och kris med Israel🕓00:10:50 - 00:12:20

Folke Bernadotte utsågs till FN:s första medlare i konflikten 1948, men hans fredsplan förkastades. Han mördades i Jerusalem av medlemmar ur den högerextrema judiska gruppen Lehi-rörelsen. Detta ledde till chock och vrede i Sverige och utlöste den första stora krisen i relationerna mellan Sverige och Israel, vilket visades när Sverige lade ner sin röst vid Israels FN-ansökan 1949.

Sveriges nära vänskap med Israel under 50- och 60-talet🕓00:12:20 - 00:16:12

Trots Bernadotte-mordet förbättrades relationerna snabbt, och Sverige blev under Tage Erlanders tid Israels närmaste vän i Europa. Israel sågs som ett idealsamhälle, en spegling av det svenska folkhemmet. Vänskapen vilade på moralisk upprättelse efter Förintelsen, ideologisk samhörighet mellan socialdemokratiska partier, kulturell och religiös förståelse, samt Israels status som utsatt demokrati.

Sextdagarskriget och Olof Palmes politikskifte🕓00:16:12 - 00:22:20

Sextdagarskriget 1967 förändrade Israels bild från en underdog till en ockupationsmakt, vilket ledde till ett radikalt skifte i svensk Mellanösternpolitik under Olof Palme i propalestinsk riktning. PLO trädde fram som Palestinas representant och internationella terroraktioner satte Palestina-frågan på agendan. 68-rörelsen tolkade konflikten antiimperialistiskt, och Palme använde utrikespolitiken för att profilera Sverige som en

Tvåstatslösningen och Sveriges relation till PLO🕓00:22:20 - 00:26:00

Sverige antog en tvåstatslösning efter sexdagarskriget, vilket innebar erkännande av Israels rätt att existera och Palestinas rätt till en egen stat på ockuperade områden. Socialdemokraternas djupa band med PLO, trots dess terroraktioner, kritiserades skarpt av borgerliga partier och Israel. Sverige legitimerade PLO genom att ta emot Yasser Arafat som statsman, vilket orsakade en djup kris med Israel.

Myt om svensk medling i fredsprocessen🕓00:26:00 - 00:27:50

Under 1980-talet fördjupade utrikesminister Sten Andersson stödet till PLO och spred bilden av Sverige som en medlare i fredsprocessen. Denna 'tysta diplomati' var dock en myt, eftersom Sveriges relation med Israel var så ansträngd att landet inte kunde spela någon faktisk roll. Ingen i Jerusalem kände till denna medlingsprocess, vilket boken belyser som faktiskt grundlös.

Osloavtalet och Norges förmedlande roll🕓00:27:50 - 00:29:20

Osloavtalet 1993 mellan Israel och PLO ledde till upprättandet av den palestinska myndigheten. Norge kunde spela en nyckelroll i denna fredsprocess, till skillnad från Sverige, tack vare sina fungerande relationer med båda parter. Geopolitiska faktorer som Sovjetunionens fall och Saddam Husseins försvagning bidrog också till att Osloavtalet kunde komma till stånd.

Göran Perssons kursändring och Harpsundsförhandlingarna🕓00:29:20 - 00:35:00

Göran Persson genomförde en historisk kursändring i svensk Mellanösternpolitik mellan 1999 och 2001, från en ensidig pro-palestinsk linje till en mer pro-israelisk. Persson stod relativt ensam i denna förändring och mötte motstånd inom sitt eget parti och Utrikesdepartementet. Denna förändrade politik ledde till att Sverige var värd för hemliga israelisk-palestinska fredsförhandlingar på Harpsund år 2000, där parterna kom mycket långt i slutstatusfrågorna. Fredsprocessen kollapsade dock när Arafat avvisade ett erbjudande om en palestinsk stat, och Persson tappade intresset för frågan.

Carl Bildt och försämrade relationer med Israel🕓00:35:00 - 00:38:20

Under Alliansregeringen hade Carl Bildt en stark ställning som utrikesminister, vilket snabbt ledde till försämrade relationer med Israel. Konflikter uppstod, bland annat efter en kontroversiell artikel i Aftonbladet 2009 och Bildts uppgradering av den palestinska delegationen till ambassad 2012. Detta resulterade i att Bildt informellt förklarades icke önskvärd i Jerusalem. Efter sin tid som utrikesminister radikaliserades Bildts syn, då han anklagade Israel för apartheid och folkmord, vilket fördömdes som antisemitism av judiska centralrådet i Sverige.

Palestina-erkännandet 2014 och dess konsekvenser🕓00:38:20 - 00:46:20

Stefan Löfvens regering erkände Palestina 2014 som sitt första beslut, vilket skedde med obefintliga förberedelser och utan att informera relevanta parter. Detta utlöste den allvarligaste krisen i de svensk-israeliska relationerna hittills, då Israel drog tillbaka sin ambassadör och införde sanktioner mot Sverige. Trots att erkännandet syftade till att föra fredsprocessen framåt och stärka palestiniernas position, marginaliserades Sverige i Mellanöstern. Flera inblandade politiker verkar inte vilja ta fullt ansvar för beslutet.

Normalisering av relationer under Ann Linde🕓00:46:20 - 00:50:00

Ann Linde, som ny utrikesminister, gjorde normaliseringen av relationerna med Israel till en prioritet. Detta, tillsammans med en ny kabinettssekreterare med djupa kontakter i regionen och ett politiskt skifte i Israel, skapade ett möjlighetsfönster. Den israeliska utrikesministern Jair Lapid önskade dialog, vilket ledde till det första svenska utrikesministerbesöket i Israel på ett decennium och en normalisering av relationerna. Den palestinska sidan såg Sverige som en av sina främsta supportrar i Västeuropa och fick ökat bistånd samt en ambassad i Sverige.

Den nuvarande regeringens splittringar och tonläge🕓00:50:00 - 00:55:50

Efter valet 2022 fortsatte försoningsprocessen med Israel, men oenigheter växte fram inom regeringen bakom kulisserna. Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna krävde att Sverige skulle återkalla Palestina-erkännandet och flytta sin ambassad till Jerusalem, men detta stoppades av Moderaterna. Efter terrordådet den 7 oktober skärptes tonen mot Israel från regeringen, med krav på sanktioner mot extrema ministrar och diskussion om att säga upp avtal. Denna linje, särskilt initierad av biståndsminister Benjamin Dosa, orsakade uppror i de borgerliga riksdagsgrupperna och visade på djupa sprickor inom samarbetet.

Palestinarörelsens inrikespolitiska genomslag🕓00:55:50 - 01:00:55

Demonstrationerna mot Israels krig i Gaza har blivit de största sedan Vietnamkriget, med en betydande mobilisering av palestinarörelsen. Det framkommer att antisemitiska stereotyper är vanligare bland svenskar med muslimsk bakgrund. Vänsterpartiet har framgångsrikt mobiliserat väljare kring Palestina-frågan, särskilt i invandrartäta områden, vilket illustreras av valresultaten i EU-valet 2024. Detta visar på en demografisk och identitetspolitisk dimension av konflikten i Sverige.

Slutsatser om Sveriges inflytande och Mellanösternpolitik🕓01:00:55 - 01:04:40

Svensk Mellanösternpolitik har präglats av kontinuitet sedan Olof Palmes politikskifte på 70-talet, med Göran Perssons kursändring som ett undantag. Det konstateras att Sveriges inflytande i Mellanöstern är begränsat, och att verklig påverkan uppnås genom politiskt tillträde och balanserade relationer, inte plakatpolitik. Harpsundsförhandlingarna år 2000 framhålls som det enda tillfället Sverige haft en möjlig chans att påverka freden. Denna konflikt fortsätter att spela en oproportionerligt stor roll i svensk debatt, ofta som 'inrikes-utrikespolitik'.