Hundratals miljoner upp i rök efter Stegrafiaskot

Genre: analys

Medverkande: Jakob Hagnell (kommentator), Åsa Nomman (kommunikationschef)

Tes: Andra AP-fonden (AP2) har genom upprepade dåliga investeringsbeslut, särskilt i det riskfyllda Stegra-projektet, konsekvent underpresterat och orsakat förluster på miljarder kronor för svenska pensionssparare, vilket belyser ett djupgående politiskt problem med ansvarsskyldighet.

Artikeln inleds med att beskriva grundandet av Stegra (tidigare H2 Green Steel) 2020 av bland annat finansmannen Harald Mix, med syftet att producera grönt stål i Boden. Företaget säkrade initialt 75 miljarder kronor i finansiering, inklusive lån och investeringar från svenska staten och EU. Dock uppstod problem med inflation, ökade byggkostnader och uteblivna stöd, vilket ledde till ett behov av ytterligare 10 miljarder kronor och framflyttad produktionsstart. Harald Mix lämnade ordförandeposten och andra styrelsemedlemmar avgick, vilket skapade oro för Stegras framtid.

Trots att Wallenberg senare räddade Stegra, försvann nästan alla pengar som de statliga pensionsfonderna AP2 och AP4 hade investerat, totalt över en miljard kronor. Medan AP4 valde att inte återinvestera, valde AP2 att investera ytterligare hundratals miljoner tillsammans med Wallenberg, trots att kommunikationschefen Åsa Nomman medgav att det var ett "utmanande projekt med hög risknivå". Artikeln framhåller att AP2 konsekvent har levererat sämst avkastning bland AP-fonderna över både fem- och tioårsperioder, vilket enligt en utvärdering av Ark Wright visar att fonden underpresterat sin egen förväntade avkastning. Denna underprestation har resulterat i uppskattningsvis 90 miljarder kronor mindre till svenska pensionärer jämfört med om AP2 presterat i genomsnitt som de andra fonderna.

Kommentatorn Jakob Hagnell menar att AP2:s investeringsbeslut i Stegra inte handlar om att ta risker utan om "omdömeslöshet och önsketänkande", liknande att "spela casino med pensionsspararnas pengar". Han kritiserar att AP2:s ledning, inklusive en VD som suttit i 20 år och tjänat miljontals kronor, fått sitta kvar trots att de "förstör värde för svenska pensionssparare". Hagnell menar att detta är ett stort politiskt problem, då ingen vågat sparka de "misslyckade byråkraterna" trots att olika partikonstellationer styrt under åren.

Slutsats: Notan för AP2:s vanskötsel och inkompetens hamnar i slutändan hos de svenska skattebetalarna, vilket understryker behovet av politiskt mod att agera mot misslyckade byråkrater för att rädda värde för framtida pensionssparare.