Programmet analyserar Köpenhamns misslyckade försök att bygga bort segregation genom ett bostadsprojekt i Tingbjär. Det visar hur teknokratiska lösningar skapade mer misstro och avund än grannsämja, och att verklig förändring kom från skolans arbete med integration. Erfarenheterna lyfts fram som en varning för liknande planer i Sverige.
Medverkande: Anna-Karin Wyndhamn (författare), Cassandra Alm (inläsare)
Inledning: Segregation och Köpenhamns experiment
Programmet inleds med en introduktion till Anna-Karin Wyndhamns artikel om Köpenhamns misslyckade försök att bygga bort segregation. Det lyfter även fram svenska Socialdemokraternas liknande planer för 2030-talet med blandad bebyggelse. En central fråga som ställs är om det går att bygga bort segregation, med kritik mot att teknokrater ofta glömmer bort människorna.
Tingbjärrexperimentet: Nya bosättare i gettot
Jens Kramer Mikkelsen, tidigare överborgmästare i Köpenhamn, har initierat ett projekt för att locka resursstarka familjer till det utsatta området Tingbjär. Projektet innebär att nya radhus säljs till underpris, men med ett förbehåll att familjerna måste bo kvar i fyra år. Visionen är att reintegrera stadsdelen genom närvaron av dessa nya invånare.
Konsekvenser för befintliga och nya invånare
Dokumentären följer både de nya familjerna, som Maja och Thomas, och de befintliga invånarna, som Cheik och Shahira. De nya husen byggs på grönområden där barn tidigare lekt, vilket leder till damm och förlust av yta för de ursprungliga boende. Detta skapar en förstärkt klyfta snarare än integration, då de befintliga invånarna inte upplever några vinster.
Hyckleri och ett 'getto i gettot'
De nya familjerna skapar en egen gemenskap, beskriven som ett 'getto i gettot', och kan efter fyra år sälja sina bostäder med god förtjänst. Kramer Mikkelsen skryter internt om den goda affären men talar externt om sociala och samhälleliga vinster. De boende i Tingbjär genomskådar detta hyckleri och känner sig iakttagna i sina egna hem.
Skolans roll och den ursprungliga visionen
Det framkommer att det inte var bostadsprojektet utan skolan i Tingbjär som lyckades bryta gettostämpeln. Rektorn Marco Damgård vände negativa betygskurvor och bröt antiskolkultur genom att bygga en tydligt dansk och traditionell skolkultur. Den ursprungliga arkitekten Sten-Ajle Rasmussen menade att man inte kan planlägga en varm gemenskap, men en omgivning som ger möjligheter till möten.
Slutsats: Människor före teknokrati
Tingbjärrexperimentet sådde mer misstro och avund än grannsämja. Programmet betonar att teknokrater ofta glömmer bort människorna i sina planer. Detta fungerar som en viktig lärdom att komma ihåg när stora samhällsplaner dras upp i Sverige för framtiden.
Källinformation
- Utgivare:
- Kvartal
AI-genererad 2 juli 2026 07:17
- Modell:
- gemini-2.5-flash (gemini)
- Prompt:
- SRT to Description (Gemini) v1.4