Tillbaka till senaste
Under all kritik: Den sista heterosexuella kvinnan
Kvartal TV 7 juli 2026 05:40

Under all kritik: Den sista heterosexuella kvinnan

Programmet diskuterar Phoebe Maltz Bovys bok 'The Last Straight Woman' och dess analys av hur kvinnlig heterosexualitet framställs i samtida kultur. Programledarna utforskar hur heterosexuella kvinnor ofta porträtteras som offer eller utan agens, och hur detta påverkar deras självbild och uttryck för begär. De kritiserar akademiska perspektiv och populärkulturella skildringar som de menar bidrar till en 'heteropessimism' och argumenterar för en återupprättad förståelse och stolthet för kvinnlig heterosexualitet.

Medverkande: Ivar Arpi (programledare), Anna-Karin Wyndhamn (programledare)

Inledande samtal om fotbolls-VM och Norges seger

Programledarna inleder med att prata om det pågående fotbolls-VM:et. De diskuterar Norges oväntade seger mot Brasilien och den eufori det skapade, samt jämför med Sveriges tidigare framgångar i VM 1994 och 1958. De uttrycker en önskan om att Norge ska vinna VM och planerar att heja på dem i nästa match.

Presentation av Phoebe Maltz Bovys bok 'The Last Straight Woman'

Programmet skiftar fokus till boken 'The Last Straight Woman' av Phoebe Maltz Bovy. Boktiteln beskrivs som fantastisk och tidsenlig. Författaren introduceras som en kanadensisk kulturskribent och opinionsbildare med bakgrund inom fransk litteratur och kulturvetenskap.

Författarens kritik av kulturkrigsfrågor och samtidsanalys

Phoebe Maltz Bovy har fokuserat på privilegier och kulturkrigsfrågor. Hon har varit kritisk mot hur vissa teoretiska ansatser påverkar förmågan att analysera samtiden utan att ständigt tänka på hudfärg, sexualitet och makthierarkier. Hon positioneras som en röst som inte är låst i en 'anti-woke' hållning.

Kulturens bild av heterosexuella kvinnor som offer eller avvikare

Bokens huvudtes är att heterosexuella kvinnor i kulturen framställs på två sätt: antingen som offer för män och patriarkatet, eller som individer som borde vilja ta sig bort från män och heterosexualitet. Bovy hävdar att kvinnor kan åtrå män utan att för den skull vara nöjda med alla institutioner.

Heterosexuella kvinnors brist på agens i post-Me Too-skildringar

Efter Me Too-rörelsen framställs heterosexuella kvinnor ofta som viljelösa och konventionsföljande, snarare än att följa sitt inre begär. De anses sakna agens, till skillnad från homosexuella kvinnor som ses ha gjort ett aktivt val. Detta leder till en bild av heterosexuella kvinnor som inte har 'fattat' eller saknar drivkraft.

Cis-kvinnors val som deltagande i förtryck

En parallell dras till transfrågor, där transkvinnor ses ha valt kvinnliga attribut som frigörande, medan cis-kvinnor som gör samma sak anses delta i sitt eget förtryck. Heterosexuella kvinnor som lever konventionellt uppfattas sakna analys och ork att bryta normer. De anses inte ha agens i sina val.

Kvinnors symboliska avståndstagande från konventionell heterosexualitet

Många kvinnor markerar avstånd från traditionella heterosexuella symboler, som vit brudklänning, för att signalera att de inte är 'konventionella' trots att de lever med män. Detta beror på en misstänksamhet mot kvinnlig heterosexualitet som ett tecken på bristande analys. Det har blivit den nya normen att se med misstänksamhet på kvinnlig heterosexualitet.

Akademiska studier och forskarnas egna identiteter

En kritik framförs mot akademiska ämnesdiscipliner som studerar heterosexualitet, där forskarna ofta själva är queer och fientligt inställda till det de studerar. Detta kontrasteras mot studier av minoriteter som ofta är positiva. En Gallup-undersökning visar att en stor andel av Gen Z identifierar sig som något annat än heterosexuell, trots att de lever som heterosexuella.

Identifikation som icke-heterosexuell för att uppnå agens

Det framhålls att kvinnor kan identifiera sig som bisexuella eller queer, även om de lever heterosexuellt, för att undvika att uppfattas som viljelösa eller utan analys. Detta blir ett sätt att vinna agens och inte bara vara ett objekt för manligt begär. Kvinnor anses inte ha rätt till ett eget begär i denna diskurs.

Förändrad syn på kvinnlig lust i populärkulturen

Programmet diskuterar hur kvinnors begär till män ofta framställs som något man 'står ut med' eller att 'män är skräp'. Detta kontrasteras mot en tidigare lustfylld syn på sex, som i 'Sex and the City'. Det nämns att lesbiska kvinnor kan ha svårt att förstå sin egen läggning på grund av den allmänna kvinnliga erfarenheten av missnöje med relationer.

Sexuell revolution och populärkulturens skildringar

En historisk linje dras från den sexuella revolutionen och böcker som 'Det Knapplösa Knullet', som skildrade kvinnlig lust, till TV-serien 'Sex and the City' där karaktärerna sökte heterosexuella relationer. I den senare uppföljaren 'And Just Like That' förändras detta, och en karaktär lämnar sin heterosexuella relation för att identifiera sig som genderfluid och finna sig själv.

Kritik av att använda tv-serier som empiriska belägg

En kritik mot boken är att den i hög grad använder tv-serier som empiri, vilket kan leda till en förenklad bild då karaktärerna i sitcoms ofta är yxiga och svartvita. Detta gör det lätt att driva starka teser men kanske inte ger en nyanserad bild av verkligheten. Det framhålls att sitcoms ofta använder standardstereotyper som inte utmanar normer.

Försvunna karaktärstyper och kvinnligt begär i populärkultur

En tidigare vanlig kvinnlig karaktärstyp, 'frumpy Bart Horney', som uttryckte begär till män oavsett egen attraktivitet, har försvunnit. Idag visar kvinnor sitt begär oftare genom att vända sig bort från män, eller genom att rikta det mot andra kvinnor eller inom HBTQ-spektrat för att få agens. Detta ses som en förändring i hur kvinnligt begär skildras.

Kvinnors förlorade agens och begär i kulturförändringen

Kulturförändringen har lett till att kvinnor tappar agens och blir objekt i analyser om samhället, snarare än subjekt med egen frigörelse. Att vara begärd eller sexig har i kulturen ofta sammanblandats med att själv ha begär, vilket skapar en märklig dynamik. Detta innebär att kvinnors egen vilja och riktning i begäret har blivit svårare att beskriva.

Begärets oberoende av den andres sexuella läggning

Boken lyfter fram att begäret inte tar hänsyn till om den begärda personen har samma sexuella läggning. Ett exempel ges med en kvinna som känner begär till en homosexuell man. Detta kontrasteras mot dagens sätt att kategorisera sexualitet utifrån makthierarkier, vilket gör att det inifrånkommande begäret faller bort.

Lagstiftning och konstruerat begär

Lagar mot konversionsterapi i vissa länder tillåter omvändelse av heterosexuella, vilket antyder att heterosexuellt begär ses som konstruerat, medan HBTQ-begär anses naturligt och okyvligt. Manlig heterosexualitet beskrivs som en naturkraft, medan kvinnlig heterosexualitet framställs som flytande och utsatt och utan egen vilja i detta sätt att se på det.

Högerkritik mot sexuella revolutionen och Kinsey-rapportens brister

Kritik från höger mot den sexuella revolutionen hävdar att den inte varit en seger för kvinnor, utan snarare för män. Kinsey-rapporten, som beskrev sexualitet som flytande och många som bisexuella, kritiseras för att ha baserats på en snedvriden population. Trots detta används dess slutsatser fortfarande för att nedvärdera heterosexualitet, särskilt den kvinnliga.

Bokens bidrag till förståelse och 'heteropositivism'

Boken 'The Last Straight Woman' bidrar till förståelse genom att ifrågasätta självklara sanningar om kvinnor, män och heterosexualitet. Den uppmanar till att inte skämmas för att vara heterosexuell, utan snarare vara stolt, och ses som en 'dos av heteropositivism' i en tid av heteropessimism. Programmet avslutas med en uppmaning till lyssnarna att höra av sig.

Källinformation

Utgivare:
Kvartal
AI-genererad 7 juli 2026 06:50
Modell:
gemini-2.5-flash (gemini)
Prompt:
SRT to Description (Gemini) v1.4